älskade bror
Vad är det som gör att du mår så dåligt?
Vad är det som gör att du måste dämpa din smärta med något annat?
Vad är det som gör att du bara tänker på dig själv?
Vad är det som gör att du gör allting för de dumma saker?
Det kommer ständigt upp massa frågor i huvudet på mig..
Älskade bror, du vet att du har många som bryr sig om dig. Du vet även hur älskad du är utav dina nära och kära, så varför kan du inte bara sluta med alla jävla skitsaker?
Hur svårt kan det vara, när du har hur många som hellst på din sida. Du får hjälp gång på gång, du sumpar dina chanser. Vad mer kan jag/vi göra? Vad vill du att vi skall göra för att du skall förstå?
Du betyder allting för mig hjärtat, jag kommer aldrig svika dig. Jag kommer stå kvar på din sida, men jag vill att du skall förstår du gör inte bara illa dig själv utan mig och många andra..
Dotter och far
Denna bild gör mig så glad, ser du inte hur lyckliga ni
ser ut på denna bild? Din dotter är överlycklig som har
dig som pappa. Det vet vi alla, kämpar du så lovar
jag att jag skall hjälpa dig!
Jag älskar dig
inte lätt när det är svårt
Men vem har sagt att allting skall vara lätt? Allting är svårt, urs..Det finns ingen som förstår mig, hur jag känner. Folk bara klandrar på mig, inte alla det säger jag inte. Men det finns verkligen ingen som förstår riktigt hur jag känner, jag är bara så osäker på mig själv. Jag vet varken ut eller in längre..Jag klarar inte ens att gå till skolan längre, vad är det för fel på mig? vad gör jag för fel? 
datumet den 17 får mig att rysa
För exakt 1 år sen hade jag och du varit tillsammans i hela 3 månader, jag var så otroligt lycklig. Du kom till mig efter skolan, vi låg och höll om varandra och berättade för varandra hur mycket vi älskade varandra. Det känns så sjukt att det inte är vi, vi var som gjorda för varandra. Förstår bara inte hur det kan vara såhär.17/6-08
Du sa att jag alltid skulle vara din bebis, och det säger du än idag. Men det känns inte på samma sätt som det gjorde för 1 helt år, 1 helt jävla år har gått så himla fort. Då höll du min hand och jag var bara din flicka, och du var bara min pojke. Aldrig skulle vi lämna varandra sa vi då, men nu är det inte vi och det svider.
Jag får kramp i magen, en klump i halsen, tårar i ögonen, bilder kommer upp låtar kommer upp. Allting påminns om när det var du och jag mot världen, det vara bara vi. Du sa att du aldrig skulle lämna mig, du säger än idag att jag är den bästa flickvännen du haft, men hur skall jag kunna tro på det. Jag känner mig rent ut sagt värdelös!
Du vet att jag älskar dig, men kanske inte så som jag gjorde för 1 år sen. Kan du fatta det själv, ett helt jävla år har bara gått så fort? För bara drygt 4 månader sen var du just bara min pojkvän, min bebis som alltid kliade mig på ryggen innan jag skulle sova, som alltid pussade på mig när jag hade somnat.
Visst hade vi våra dåliga tider, men vi kom alltid till varandra. Vi har verkligen delat ALLT tillsammans, du var min första kärlek. Jag gjorde verkligen allt med dig, vi kunde skratta, gråta, sura, vara arga, duscha, bada, vara osminkad (jag), vi kunde verkligen göra alla möjliga konstiga saker tillsammans.
En sak skall du veta, jag glömmer dig aldrig. Våran tid var bland det finaste jag upplevt, kommer alltid ha dig kvar i mitt hjärta. Du var min stora och första kärlek, jag älskar dig!
17/6-08fram till 26/5-09
känner saknad
trött på allt
Det är så mycket, för mycket..men jag finns kvar, trots allting så kämpar jag emot smärtan. Det är många som säger att dem finns där för mig, men det känns som att det inte är så. Är trött på att höra "finns här för dig" men sen när allting känns svart finns ingen där och lyssnar. Men jag tar det på egen hand, jag har börjat med denna bloggen för att skriva av mig. Trött på mitt liv helt enkelt, det är så mycket man vill här i livet men jag misslyckas..
sömnlösa nätter
Det här är riktigt jobbigt, att inte kunna somna. När jag väl somnar framåt morgonen så sover jag kanske 2-4 timmar, inte så jättekul. Jag har vaknat 2 dagar nu 03.30 och inte kunnat somna om, och idag somnade jag 05.30 och vaknade 08.00. Kan jag inte bara få sova ut mina timmar som jag behöver, sluta tänka på allt och oroa mig. Jag orkar inte ha det såhär, det är något som saknas, jag tror jag vet vad det är..
tänker
Jag sitter och funderar och tänker väldigt mycket, speciellt när jag är själv. Tänker på hur mitt liv sätt ut under alla dessa år, hur jag klarat mig ur skiten varje gång, hur jag verkligen orkat sätt alla de saker jag sätt. När jag var yngre förstod jag inte riktigt hur allvarligt det jag såg var, det är först nu jag fattat att det verkligen varit så nära. Vad lever jag för egentligen? Jo visst, mina vänner och familjen såklart. Men vad får mig att må bra och vara glad förutom mina vänner och familjen? Jag vill kunna må så bra när jag är själv också, inte bara sitta och tänka massa negativa tankar hela tiden. Tankarna är mörka. Hur länge orkar jag? Det återstår och ser.. och när skall jag få känna mig lycklig? Det är en tidsfråga..
Ljus
Det finns alltid något ljus i livet, något man kan se fram emot. Jag vill kunna se framåt, jag vill kunna se att det finns hopp och något slags ljus i livet. Efter regnet kommer solen, efter natten kommer en ny dag med nya tag och nya bekymmer. Jag har gått igenom ganska mycket, nästan för mycket om man säger så. Jag har mycket inombords, men ändå kan jag skratta tillsammans med mina vänner, men inombords viskar sanningen att jag inte mår bra. Men jag kämpar, jag kämpar för mina syskon, mina vänner, min familj. Efter allt jag gått igenom så borde jag vara väldigt stark med tanke på vad det är jag gått igenom, men ibland känner jag mig bara så svag.
Hopp finns alltid..
Ångesten tar över
Känner mig inte glad längre, känner ingen lust till någonting. Gråter ständigt, varje natt, när jag är själv. Mina tankar ösar, dom for fram o tillbaka. Ångesten kryper på mig, gräver fram allting. Den känslan jag känner är ofattbar, jag förstår bara inte varför jag skall behöva må som jag gör. Det gör ont ända in i själen, känner smärta hela tiden, tankarna for upp åter igen och tankarna får mig att dö. Jag vill inte, jag vill må bra. Jag vill bara bort här ifrån ett tag iallafall, snälla..
